..men hemma bra ibland också. Snart landar vi hemma på Landvetter igen. Det vill säga om alla vulkaner och politiska aktivister nu kan hålla sig lugna. Det känns faktiskt som det är dags att komma hem. Inte för att vi har någon direkt hemlängtan, men det ska bli kul att få återse vänner och familj. Sedan har vi ju hela sommaren hemma i Götet framför oss, vilket kan vara nog så trevligt som palmer och vita stränder. Vår resa är i och för sig inte riktigt slut än, det blir bara några dagar hemma innan det bär av på den sista lilla etappen. Dakhla i Marocco är det som hägrar i dubbel bemärkelse. Stefan har länge spanat på denna lilla plats som ligger i västra Sahara vid atlantkusten. Ni har säkert redan listat ut att den ska vara bra för kitesurfing.
Vi har spenderat sista veckan in Hua Hin. Vi hade tänkte åka till Bangkok några dagar, men efter att ha hört att de har skjutit med granatkastare in i folkmassor så tog vi fasta på UDs råd och höll oss därifrån.
I veckan som gick hyrde vi en vepsa ett par dagar. Det var bara Stefan som fick en hjälm. Uthyraren poängterade att det var viktigt att han hade den på sig för att slippa bli bötfälld av polisen. När Anna frågade efter en hjälm sa han att det inte behövdes, det är bara lag på att föraren ska ha hjälm. Det förklarar varför vi sett så många vuxna köra runt sina barn på vespor och de själva har hjälm men inte barnen. Hur som helst, Anna insisterade på att hon också skulle ha en hjälm så de ordnade fram en till henne. 125 kubikaren gick som ett skott och det var nog tur att våra mammor inte såg oss när vi kryssade runt i den thailandska trafiken i shorts och linnen. Vi tog vespan ut till en nationalpark sex mil utanför staden för att titta på ett vattenfall. Det var en trevlig liten utflykt men den stora behållningen var när vi på hemvägen stötte på två vilda elefanter. Vi har hört en del historier om hur elefanterna här faktiskt attackerat folk. Varningsskyltarna talar också sitt tydliga språk. Ändå vill man ju inte missa chansen att få se en vild elefant på nära håll. Anna ville dock under inga som helst omständigheter stanna och titta på elefanterna. Vi gjorde istället ett flertal ”drive by´s” på nära håll, elefanterna måste ha undrat vad vi höll på med.
Vindsäsongen i Hua Hin är slut nu, men vi fick i alla fall några riktigt fina dagar på vattnet den sista veckan. Det var hur kul som helst att vara på vattnet igen, att man aldrig tröttar. Stefan har förresten klippt sig. Det var ett svårt beslut, många menar ju att det hänger på håret. Vi fick äntligen se en orm i vilda på den här resan. Vi råkade nästan snubbla över den 1-1,5m, smala, knallgröna ormen när vi gick från hotellet ner till stranden. Den ringlade förbi oss i ett swisch men hann ändå med att skrämma vettet ur oss. Vi berättade det för en thailändare och fick vi reda på att den är helt ofarlig. Enligt honom skulle vi vara glada som såg den eftersom den för med sig tur. Det visade sig stämma för vi fick jättebra vind den dagen.
Skruva upp termostaterna för nu kommer vi hem.
Kram Anna & Stefan
